SGK Historia

Stockholms Golfklubb bildades 1904 och är därmed Sveriges näst äldsta golfklubb.

På den tiden var influensen från den brittiska golftraditionen stark, vilket innebar att klubben i första hand var en sammanslutning för mer bemedlade herrar där medelåldern var relativt hög. Här i Sverige fanns dock kvinnorna med redan från början, till skillnad från det mer konservativa England. Klubblivet handlade framförallt om att umgås, äta och dricka, men emellanåt behövde man röra på sig och golf var då en lämplig sysselsättning.
På Stockholms Golfklubb har emellertid golfspelet nästan alltid stått i centrum och klubben har en lång tradition av att fostra elitspelare, alltsedan prinsessan Margareta belade andraplatsen i Svenska Mästerskapen i match 1914. Dåvarande kronprins Gustaf Adolf blev klubbens ordförande redan 1906 och därmed hade klubben knutit starka band med det svenska kungahuset.

 

Banorna

Stockholms Golfklubb har hållit till på fem olika banor, vilket
nog kan sägas avspegla den snabba utvecklingen inom golfen
som skedde under 1900-talet, både vad gäller utövare och
utrustning.

Den första banan på Fågelbacken på Ladugårdsgärde var inte
någon riktig golfbana, snarare en lättillgänglig plats där de
första entusiasterna spelade lite hit och dit utan flaggor. Nästa
bana, som var belägen vid Storängsbotten norr om nuvarande
K1 var heller inte mycket mer golfbana än så.
Råsundabanan, som låg i Sundbyberg och idag utmärks som
”Golfängarna” på kartan, hade åtminstone riktiga golfhål,
utlagda av en så kallad ”golfprofessionist”. Banans kondition
lämnade dock fortfarande mycket övrigt att önska. En milstolpe
vad gäller banskötseln kan dock noteras; på initiativ
av grosshandlare Runo Arbing införskaffades Sveriges första
motordrivna gräsklippare från USA – innan dess drogs
fairwayklipparna av hästar.

Nästa anhalt blev Sticklingebanan på Lidingö. Detta var på
alla sätt en ”riktig” golfbana, där en professionell banarkitekt
deltog i banans design. Den var dessutom Sveriges första
18-hålsbana och invigdes 1927. Två år senare godkändes
dock stålskaftade klubbor av R&A, vilket innebar att Sticklinge
snart blev alltför kort för att uppfylla kravet på en riktig
mästerskapsbana. Stockholms Golfklubb sökte sig därmed vidare och på Kevinge i Danderyd kunde man 1932 inviga en bana över 18 hål som på den tiden var en av Sveriges absolut främsta, tillkommen under överinseende av en den berömde brittiske banarkitekten Harry Colt och hans firma Colt, Alison & Morrison.

 

Kungligheterna

Gustaf Adolf, en av de få medlemmar som har spelat golf på klubbens alla fem banor, bodde på somrarna på Ulriksdals slott. Då klubben hade flyttat till Kevinge, rodde han med sin adjutant tvärs över Edsviken till golfbanan, där han påbörjade sin rond
på 15’e hålet. En hel rad prinsar och prinsessor har genom åren
spelat golf på Stockholms Golfklubb. En av de mer framträdande är prins Bertil, ofta kallad idrottsprinsen, som under många år var medlem och en flitig golfspelare på klubben. Under 1970-talet spelade Prins Bertil dessutom ofta tillsammans med
Sven Tumba, som blivit biten av golf efter att ha lagt hockeyrören på hyllan. Tumba var en folkkär idrottsman som bidrog starkt till att popularisera golfen. Dessa två golfkamrater får därmed symbolisera den förändring av golfen som då tog sin början och som sedan tog fart under 1980-talet.

 

Tränarna

Tränarna, eller The Professionals som det hette en gång i tiden, kom under den större delen av 1900-talet från England. Stockholms Golfklubbs förste ordinarie Professional var Edwin ”Ted” Roberts. Ted tipsades om jobbet av sin bror George som var Professional på Göteborgs Golfklubb i Hovås. Bröderna var
bördiga från Hoylake, där Royal Liverpool Golf Club är belägen. Ted förblev sin klubb trogen i sextiofyra år, från 1914 till 1978,
vilket förmodligen är världsrekord. Med tiden bildades PGA Sweden som utbildade de svenska tränare, som sedan var med
om att skapa den svenska golfboomen: i mitten av femtiotalet fanns det mindre än 10 000 golfare i hela Sverige, vid millenieskiftet hade antalet stigit till närmare en halv miljon. Sven
Tumba, den f.d. hockeyliraren som spelade golf med Prins Bertil på Kevinge på 70-talet kan nog sägas vara den som var med om att starta utvecklingen som gjorde golfen populär
i vidare kretsar, långt utanför kungligheter och överklass.
Ted Roberts insåg vikten av att fostra nya duktiga spelare och att dessa stod att finna bland ungdomarna. Någon egentlig juniorverksamhet fanns inte på den tiden, så Ted hittade råmaterialet bland de caddies som det då fanns gott om. Ted bedrev en noggrant upplagd utbildning av dessa och gav de duktigare spelarna tillåtelse att spela på banan. Därmed grundlades SGK’s förmåga och tradition att fostra nya duktiga spelare. Våra nuvarande tränare Pelle Jacobsson och Johan Orrgård ägnar sig dessutom åt att med stor entusiasm försöka lära oss äldre golfare hur vi på bästa sätt förvaltar våra högst varierande golftalanger, medan Danny Haas hjälper oss att också hitta rätt utrustning.

 

Eliten

SGK har genom åren bidragit med en rad elitspelare.
På den tiden bestod den svenska eliten framförallt av amatörer. Ett litet fåtal försörjde sig vid den tiden på golf, i så fall som tränare då det var näst intill omöjligt att tjäna sitt levebröd som ”Tournament Player”, vare sig i Sverige eller i Europa. Numera är situationen en helt annan och prispengarna har mångfaldigats.

En lång rad elitgolfare har börjat sin bana hos Ted Roberts på Kevinge, bland dem Arne och Elis Werkell, GA Bielke, Rune Karlfeldt, Els-Brita Skjöldebrand, Britt Mattson och många andra. De flesta gjorde karriär som amatörer.
Elis Werkell’s bror Arne var dock professionell och han fick redan på 40-talet erbjudande om att spela på den amerikanska proffstouren. Tyvärr kom dock en skada emellan. Arne, som 15 år gammal började som assistent, blev i stället kvar på Kevinge där han efterträdde Ted som förste pro 1964.

På senare tid är Jarmo Sandelin vår mest kände tourspelare och vårt allra senaste tillskott är Pontus Widegren som nyligen har inlett sin professionella karriär på European Tour.
Efter Ted Roberts framträdde så småningom andra tränarprofiler såsom John Cockin och Peter Chamberlain, båda engelsmän. John Cockin var mycket omtyckt,
inte minst bland klubbens damer och juniorer.
Cockin var dessutom en duktig tävlingsspelare som spelade på Europatouren under 60-talet, där han bl.a.
vann Dutch Open 1968. Peter Chamberlain blev så småningom en framgångsrik banarkitekt, som bl.a.
har medverkat till ombyggnaden av Falsterbo .
En rad hemmasöner har därefter tagit över rollen att hitta och träna upp kommande generationer av elitspelare. En av de första i raden är Peter Nordvall, som stod nära Ted Roberts och var med om att skapa en mer organiserad juniorträning.

 

Ny banlayout

Peter Nordvall deltog också i klubbens ombyggnad på sextiotalet, vilken leddes av Nils Sköld. Peter sadlade så småningom
om och blev även han en av Sveriges mer framgångsrika banarkitekter. Kevinges nionde hål som tillkom under
sextiotalets ombyggnad, är det första golfhål som Peter ritade.

 

KNATTARNA – JUNIORERNA

Numera har juniorverksamheten en central plats på vår klubb. Efter att på 50-talet inte ens ha fått vistas i restaurangen och inte heller fått spela på helgerna, ses juniorerna numera som de som skall förvalta och föra våra stolta traditioner vidare. En skara tränare, fostrade i klubbens egen juniorverksamhet har sedan 1990-talet haft hand om tränings- och elitverksamheten.
Farmen, som startades 1986 av Janne Lindblad, har utvecklats till Sveriges största och mest framgångsrika juniorverksamhet. Träningsgrupper i olika ålderskategorier är verksamma såväl sommar som vinter, man använder den modernaste tekniken, både för svingträning och fysisk träning och Stockholms Golfklubb är numera Sveriges högst rankade juniorklubb med ett flertal SM-tecken såväl i lag som individuellt.

På Stockholms Golfklubb står spelet i fokus mer än någonsin. Klubbkänslan och gemenskapen finns där än och kommer ur entusiasmen och framåtandan hos våra eldsjälar.

Den gamla brittiska klubbkulturen är måhända vårt rättesnöre, men i stället för att skaffa oss ett biljardbord, valde vi att bygga ett gym. Tradition och Förnyelse.

Vi är vårt valspråk troget.

Kära Stockholms Golfklubb, må du leva och förnya dig länge än!

Per Wiklund,
som blev medlem 1964.